Den största trösten finns i gryningen. Livet väller upp till himlens gräns i de flyende stjärnornas rodnad. Rödhaken sjunger bort nattens klädsel ifrån marken, ifrån himlarymderna. Eken, full av minnen, kliver fram ur mörkret som en vakande legionär och tappra nyckelpigor bär blodet på sina välvda sköldar. Allting gror ur denna timma. Allt det saknade finns ännu kvar i markens ömma famn.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment