Löven, som nyss grönskade för fullt, nyss glödde i höstens alla nyanser, har fallit och frusit fast i marken, tillfälliga fossiler på stenarna. Himlen skiner isblått, ett karg, oförtrollat sken och ditt hår har fler isgrå strån. Det gåtfulla är försvunnet, likt Persefone taget till underjorden. Trollen i sina hålor, älvorna sover i sina kupor. Det är märkligt när inget händer; prövningar kan man förstå, men en tid utan syfte är svårare att bära. Inte stillheten före barbarernas räd, utan stillheten en morgon ibland bergen när elden helt har brunnit ut - du trampar i askan, inte ens glöd kvar. Ryggsäcken packad, du blickar ut över vidderna och ingenstans en människa, ingenstans en hållpunkt, ingenstans dit fötterna vill gå.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment