Saturday, September 11, 2021
Vår i Häckeberga. Februari 2007.
kislats bort, och bara den hårdaste snön är
kvar, som ett fruset korallrev. Större snödrivor är
som långsamt fallande vågor, och där plogbilen plogat
upp ligger de allra största drivorna som bergskedjor,
likt Alperna i miniatyr.
På åkrarna är snön bara några otydliga tecken på
jorden. En myriad flyttfåglar pickar med näbbarna i
det svarta, försöker läsa av myllan.
De första tintade färgerna kommer fram likt äldre
färgfotografier. Sedan kommer mossgröna träd, lövbrunt
mull, och bleka, khakifärgade grässtrån, nu, alldeles
innan våren slår till.
Morgonens halvmörker förstärks av dimman från förångad
snö. En falk kastar sig ut ifrån vägstolpen när jag kör
förbi; strax därefter tittar en luggsliten räv
tillbaka på mig när den korsat vägen.
I östra fönstret gror en apelsinkärna i en kruka;
inhämtar näring ur en främmande jord för att veckla ut
sig under en främmande sol. Kunde den lyssnat, skulle
den fått mina sympatier och lyckönskningar. Utveckling
är att leva.
Mars 2007
Ljudet av våra steg på skaren förstärks i den skarpa februarikylan.
Gyllende fjolårslöv klänger fast på silvriga bokar över kristallklar
snö. Dag för dag blir natten kortare och kortare.
Det snöar snart i solskenet igen,
sen är träden täckta med dämpande marssnö.
21 December 2006
17 December 2006
och i drivorna klumpar sig små iskulor.
I en smältpöl genomsyras sakta en snöbolls
rena snö av lera och här, där skiner marken
löftesrikt igenom.
Barnen sparkar boll i snön och klättrar upp i enen,
upp på dess av snö brutna grenar.
En sekund får de sitta högst i världen och njuta solen,
sedan ropar de vuxna ned dem. Livet slår starkt när bullarna
äts i solskenet. Chokladmjölken med honung ger bruna fläckar i snön.
15 December 2006
porös och smulas sönder under mina steg.
Vägrenens snö ligger lager på lager,
och där formar det lätta töandet ett skummande fruset vågsvall
som lutar sig ut över vägen. Ett halvdussin övervintrade rådjur
nere vid sjön, och ett par ensamma på andra sidan vägen,
letar mat i den första synliga grönskan.
Häckebergavinter 12 December 2006
Mot hud smälter snön, men än täcks björken vildvuxen vit;
och rådjuret i lyktans sken livger immigt mörker.
En ung bok mjukt böjd berör snön
i sin dans i en stjärnfylld skog.
Wednesday, September 8, 2021
Häckebergavår - Brev till Peter (påsk 2007)
Mycket har hänt, Peter, sedan vi hördes sist, och
jag saknar våra samtal. Snödropparna och påskliljorna
har slagit ut, och snart skall potatisen sättas.
Under en promenad häromdan i den uttorkade skogen
virvlade tusen torra löv upp, och fram skymtade
kall, fuktig jord. Jag satte mig med Sofia på en
mossig sten på en bro, och under oss skummade
virvlar i forsande brunt vatten. Du minns säkert att
jag ser virveln som livets ursprung.
Längre ned ån stod en bok nästan helt täckt med
tickor längs stammen: ville denna vertikal notskrift
signalera något? Det är inte lätt att finna mening.
Brottslingen, poeten och galningen vägrar alla att
acceptera det givna. Ej slavar skiljer de sig från
fria män i bristen på självförsörjning.
Vår granne har två getter, och doften som av getost är
stark när man går förbi dem. Den starka solen mötte
plötsligt nordanvinden, och jag stängde jackan.
Vi sträcker oss ut mot naturen.
Islossning (2017)
Bara med mening skapas vilja
och bara vilja skapar mening
och bara stenarna kan tala:
inga ord, ännu inte ord,
men stavelser som klättrar uppför murar
de ej helt förmår fastna i.
Och när isarnas löfte går förlorat,
när vattnet inte bjuder stadga
en flykting buren av is
är molnen dina enda ankare-
moln som skrubbar fraser
över oskrivna länder:
inget språk, ännu inget språk
men ett ord i sänder.