Vattenfärger.

Någon har målat med vattenfärger idag;
husens tegelröda, den oplöjda åkerns gröna och gula,
den plöjda åkerns bruna, himlens ljust blågrå.

Och som när man målar, och penseln är smutsig
och man doppar den i vattnet och drar den över pappret
för att bli av med de sista våta färgfragmenten,

detta var färgen hos de kvarvarande snödrivorna.

Snöoväder

I blåsten rusar snöflingorna mot ögonen
men väjer vid vindrutan.

Snön far som viperor över vägen. Allt
tätare zick-zack, allt giftigare halka.

Åkern, träden och husen syns inte mer,
en rödbrun oklippt pil sist kvar innan
landet suddas ut av snöstormen.

       ***

Den främmande topografi snöhögarna,
drivorna och snötäcket hade byggt upp
föll snart samman under
gumman Tös trollska dimma.

Motor

'Människan är naturens motor'
viskar stanken av gamla betor
utlagda till hjortars enkla fröjd,
jästa, mosade till smet;
men nyss fällda granar staplade på höjd
doftar smått förgänglighet:-

är inte skogen sluten
i sin form? Växer träden för sakta?
Men dagen löser knuten:
föränderligheten i livet är fakta.

2 epoder

Månen glider mellan disiga skyar
över spretiga grenars svarta siluhett
mot en gryningsmörk, djupblå fond.

       ***
Regnet bygger mosaik på fönstret.
En dropptung fläck ger upp -
en rännil ned längs rutan.

Ur ordboken.

Myriad, räkneord.

Antalet frön som tidigt på våren spontant gror
i åkerns nyss plöjda mylla och signalerar:
Livet är allestädes närvarande och oförinteligt.

2 antistrofer

Först sagt, sedan känt
- vems är denna tredje plats,
bägges djupare orsak?

Venus ensam stjärna
över markens femhundra
elektriska sken.

2 strofer

Åkerns grönbacke:
horisonten höjd över
all bebyggelse.

Ett svagt regn sänker
seneftermiddagshimlens
gråskala en ton.

Vinter i Häckeberga.

Midvinterns klarhet sammanfogas mödosamt, i mörkrets månad belyser ljuset blott detaljer; Linné måste utmattad räknat ståndare hos vintergäcken oavbrutet avbryten av kyla eller mörker, vind eller väta. I minnet förblir kaleidoskopiska spår av solens försvinnande eller någon ännu oregistrerad, halvfärdig förnimmelse, hjälpligt noterade de dagar gryningssolen glödgar molnens undersida i en ljusturkos himmel. *** Det fastfrysta gruset och den kalla, stilla luften kvarstår under ljusa timmar som en skärpning av syn, andning och känsel; vattenpölen, här, täcks av krossad, återfrysen is, ett minne från en vitsvart värld vars kyla grundlägger rena observationer, som där: en solvärmd sten har smält hål i snön. *** Under en ljusvattnad luftstrimma överbryggas solnedgångens blodapelsinröda himmel av skyar av gulbleknat papper flankerade av djuplila sken. En halv himmel bort härskar natten och en trekvarts måne, och i det lätta mörkret klipper träden ut allt fler siluetter allt djupare i skogen tills himlen blott är skärvor mellan träden och nattens enda sken är lyktans speglingar i hjortarnas ögon.