Vid stadslabyrintens inlopp,
där enstaka studenter trevar
över hala kullerstenar
och kall, fuktig luft skyler husen,
kan du ännu svagt minnas,
eller inbilla dig, fiskarnas ankrande
när havet gick upp till Stortorget
och hur sjåarna bar deras fångst till saluhallen.
Men havet försvann ur stadens förflutna -
bara i halvt glömda berättelser har vågorna
vällt in ifrån Grönegatan;
nu smyger blott svagt vinterljus
in från sidogränderna
och tidigt skymning smeker butiksväggarna.
Måhända fanns här aldrig något hav,
men gatunamnet vittnar ännu om
hur fiskarna trålade havsbotten efter stjärnor
seglande på det alggröna havets tunga täcke.
