Fullmåne, och den hårdaste vintern hade börjat släppa sitt grepp. Ändå ville ingen följa mig ut på isen, "den saknar bärkraft," sade de. "Bara där kan man tänka klart" sade jag, "långt ifrån allt brus." Den sköra isens bristningar liknade figurer och i den klara natthimlen formade stjärnorna samma figurer. Och äntligen kunde jag höra det jag kommit för: isen spricka under fötterna.
No comments:
Post a Comment