Vandrande på en väg skriven på ett främmande språk, medan regndropparna föll sensommarlätt, gick du genom en murken trägrind, förbi en mur av grovhuggna stenblock, där stockrosor förvandlade stenvägen till en örtagård ur barndomen, vidare till en innergård, där vinden susade, och halmtak skimrade i fjärran. I regnet sken husen sandstensgula och kritvita. Stillhet, som sent om natten. Tänk att stanna här, bli en av de mosstäckta stenarna i murarna, bli ett med det omedvetna, ett med det för vilket friheten ingenting betyder, där vattnet rinner fritt i bäckens fålla och molnen färdas mållöst över himlen. Och ett ståtligt äppelträd, högt som Yggdrasil, pressande sig mot innergårdens murar. Du tog, och bet, i ett av dess äpplen och hela dess historia fyllde din mun i den tuggan – du smakade skillnaden mellan det som fått växa fritt och din egen ofullständiga form.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment