Ur oordning, under himlens mörker, då inget ögonblick lämnade spår, innan någon kunde teckna Guds konturer i dimman som steg ur Ginnungagap, före varje insikt: mödosam rensning. Den lagda vägen gav hjulet mening, på det byggda torget kunde samtalet andas. Att resa en katedral tog sekler av planering. Kirurgens kniv krävde en erfaren smed. Kanske var det i Mietkes verkstad i Berlin som Bach först rörde vid ett vältempererat klaver, och kände hur himlen kunde klinga genom mänskliga fingrar. Fingertopparna slipas av rynkor: generationers slit med grunden innan toppstenen glänser i guld, en månads vandringar för att fånga en tanke, ett halvt liv för att förmå säga "ja" i rätt ögonblick.
No comments:
Post a Comment