Häckebergavår - Brev till Peter (påsk 2007)

Mycket har hänt, Peter, sedan vi hördes sist, och
jag saknar våra samtal. Snödropparna och påskliljorna
har slagit ut, och snart skall potatisen sättas.

Under en promenad häromdan i den uttorkade skogen
virvlade tusen torra löv upp, och fram skymtade
kall, fuktig jord. Jag satte mig med Sofia på en
mossig sten på en bro, och under oss skummade
virvlar i forsande brunt vatten. Du minns säkert att
jag ser virveln som livets ursprung.

Längre ned ån stod en bok nästan helt täckt med
tickor längs stammen: ville denna vertikal notskrift
signalera något? Det är inte lätt att finna mening.
Brottslingen, poeten och galningen vägrar alla att
acceptera det givna. Ej slavar skiljer de sig från
fria män i bristen på självförsörjning.

Vår granne har två getter, och doften som av getost är
stark när man går förbi dem. Den starka solen mötte
plötsligt nordanvinden, och jag stängde jackan.

Vi sträcker oss ut mot naturen.