Midvinterns klarhet sammanfogas mödosamt, i mörkrets månad belyser ljuset blott detaljer; Linné måste utmattad räknat ståndare hos vintergäcken oavbrutet avbryten av kyla eller mörker, vind eller väta. I minnet förblir kaleidoskopiska spår av solens försvinnande eller någon ännu oregistrerad, halvfärdig förnimmelse, hjälpligt noterade de dagar gryningssolen glödgar molnens undersida i en ljusturkos himmel. *** Det fastfrysta gruset och den kalla, stilla luften kvarstår under ljusa timmar som en skärpning av syn, andning och känsel; vattenpölen, här, täcks av krossad, återfrysen is, ett minne från en vitsvart värld vars kyla grundlägger rena observationer, som där: en solvärmd sten har smält hål i snön. *** Under en ljusvattnad luftstrimma överbryggas solnedgångens blodapelsinröda himmel av skyar av gulbleknat papper flankerade av djuplila sken. En halv himmel bort härskar natten och en trekvarts måne, och i det lätta mörkret klipper träden ut allt fler siluetter allt djupare i skogen tills himlen blott är skärvor mellan träden och nattens enda sken är lyktans speglingar i hjortarnas ögon.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment