Det smala leende som döljer ett halvt liv, andras världar, som för dig knappt finns, som frost samlad från gräset en höstmorgon, som ej kan bli nära, som är som fjärran moln - vad rör det solen att Venus passerar framför henne? Vad gör det att i en spegels stilla vatten skymtar platser som knappt finns? Att ett inre landskap vecklar ut sig bortom synranden, där vattnet kan rinna uppåt, där vågorna slår från stränderna vars sand en gång var glas vars glas en gång var stjärnor? Så mycker värld man aldrig får se men hjärtat dunkar med samma kraft både där och här.
No comments:
Post a Comment