När diger tomhet vässar sina tänder,
var växer då den gråa tigerns lystnad
i vårens mörka dimma?
När uppvaknandet sker i ömma händer,
var finner koltrasten då sin tystnad
i solens kalla timma?
När dagen släpat sig över trötta länder
och kvällen faller som en lavin
och stormlös natt svärtar horisontens lågor
tills mörkret hänger fjättrat över stränder
där regnet viskar törst längs midnattens ravin
och nakna klippor står inbrända i havets vågor,
var gror då mina befriande ärr,
mina gärningars gny i gryningens kärr?
No comments:
Post a Comment