En sval bris buren över karga vidder
flödar genom södra Skottlands svagt böljande ängar;
här växer enstaka skogsdungar i lä på kullarnas sydsidor,
Och frigående boskap, ömsom idisslande,
ömsom långsamt strövande ned mot vattendragen,
finner sig hemma bland lummiga ruiner.
Den råa friskhet som vårsolen förlänar,
innan världen är uppvärmd för barbenta lekar i gräset,
formar landskapet mellan gärdsgård och kvällsvila
till ett ly där naturens rytmer syns spelas i unison.
Det är märkbart, att vad komma ur
tidens hjul
är bekant men alltnog förnyat, som om ingenting har hänt,
som om samma framgångar kunna uppnås igen
utan behovet att upprepa misstag.
No comments:
Post a Comment