De första intrycken är ytliga:
Gräset grönt, överrocken varm
och stenen våt och hård.
Senare avslöjar stenens undersida en handfull samhällen,
myror ihopkurade i klasar vid sidan
av skalbaggar redo att härda ut den kommande
vinterkylan i nyss grävda hål, omsprungna
av en handfull tusenfotingar som snabbt kilar undan
när stenen lyfts
och andra djur, utan namn,
därför nästan utan existens.
(Hur svårt minnas namnen
på alla vildgräs!)
Mörkgrönt gräs täcker jorden halvvägs,
resten är lera, grus, sorkhögar.
Överrocken skyddar ganska dåligt
mot den fuktiga, nu mörkare, luften.
Det är inte mulet,
det är skymningstimma mitt på dagen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment